Från reformationen till 2005: den svenska helgdagslagens historia

Av Nordtid • Publicerad: 13 juli 2026 • Faktagranskad: 20 augusti 2026 • 8 min läsning

Sverige har i dag 13 namngivna allmänna helgdagar utöver söndagarna. Den listan är inte ett arv som vuxit fram av sig självt – den är resultatet av ett fåtal politiska beslut, och nästan alla har gått åt samma håll: färre lediga dagar. Undantaget är ett enda.

Sex steg som formade kalendern

1. Medeltiden

   Ett mycket stort antal helgdagar

   Under medeltiden växte antalet helgdagar kraftigt. De flesta var så kallade helgondagar – minnesdagar för enskilda helgon, spridda över hela året.

2. 1571

   Reformationen skär ned listan

   Med reformationen reducerades antalet helgdagar kraftigt. I den svenska kyrkoordningen 1571 behölls främst de helgdagar som hade Kristusanknytning. Helgondagarna föll bort som lediga dagar, men flera av dem lever kvar i almanackan som namnsdagar.

3. 1772

   Den stora helgdagsreformen

   Tredje- och fjärdedagarna i jul, påsk och pingst togs bort, liksom skärtorsdagen som helgdag. Motiveringen var social snarare än teologisk: kyrkobesöken på dessa dagar var dåliga, och den lediga tiden ansågs mest gå till ”lättja och dryckenskap”.

4. 1939

   Första maj läggs till

   Första maj infördes som borgerlig helgdag – Sveriges första profana helgdag, och den enda ökningen av antalet helgdagar som har skett. Beslutet formaliserade en ledighet som redan fanns genom kollektivavtal.

5. 1953

   Kalenderreformen flyttar tre dagar

   Marie bebådelsedag, midsommardagen och allhelgonadagen flyttades. Midsommardagen lades på lördagen mellan 20 och 26 juni, alla helgons dag på lördagen mellan 31 oktober och 6 november, och Marie bebådelsedag på en söndag i slutet av mars. Syftet var en jämnare fördelning över året och färre avbrott i arbetsveckan.

6. 2005

   Nationaldagen in, annandag pingst ut

   Den 6 juni blev allmän helgdag samtidigt som annandag pingst upphörde att vara det. Bytet gjordes genom SFS 2004:1320 efter utredning (SOU 2004:45), proposition (2004/05:23) och utskottsbetänkande (2004/05:KU6). Det är den senaste ändringen av helgdagslistan.

Mönstret: helgdagar tas bort, de läggs inte till

Ställer man stegen bredvid varandra framträder en tydlig asymmetri. Reformationen, 1772 års reform och 2005 års byte tog alla bort dagar. Kalenderreformen 1953 tog inte bort några dagar, men flyttade två av dem till lördagar – vilket i praktiken innebar att de slutade ge lediga vardagar.

Bara en gång har antalet ökat. Som den statliga utredningen inför 2005 års ändring formulerade det:

”Den enda ökningen av antalet helgdagar som har skett var då första maj infördes som en borgerlig helgdag 1939.”

Det förklarar varför 2005 års reform konstruerades som ett byte snarare än ett tillägg. Utredningen bedömde att en tillkommande allmän helgdag kostar samhället 3–8,5 miljarder kronor per år i förlorad produktion. För att den 6 juni skulle kunna bli röd dag måste därför en befintlig helgdag bort, och valet föll på annandag pingst – bland annat därför att samtliga kyrkor och trossamfund var eniga om att den var den minst dåliga kyrkliga helgdagen att ta bort. Hela beslutskedjan finns dokumenterad på sidan om Sveriges nationaldag.

Vad som blev kvar av varje reform

Reformerna syns fortfarande i kalendern, om man vet vad man ska leta efter:

• Skärtorsdagen är inte röd dag – borttagen 1772.
• Annandag påsk och annandag jul är de två annandagar som överlevde både 1772 och 2005.
• Pingsthelgen är kalenderns kortaste storhelg – kortad två gånger, 1772 och 2005.
• Midsommardagen och alla helgons dag ligger låsta på lördagar sedan 1953 och ger därför aldrig en ledig vardag.
• Första maj är den enda dag på listan som inte har kyrkligt ursprung – och den enda som har lagts till.

Läget i dag: riksdagen ändrar inte listan

Motioner om att lägga till eller ta bort helgdagar återkommer i varje riksmöte. Förslag om att återinföra annandag pingst, att göra den 8 mars till helgdag och att avskaffa första maj har alla behandlats de senaste åren. Konstitutionsutskottets hållning har varit konsekvent:

”Utskottet är inte berett att förorda att första maj utgår som helgdag eller att någon ny helgdag införs.”

Argumentet är att helgdagslistan inte ska ändras efter tillfälliga stämningslägen. Sedan 2005 har den därför legat still – och med tanke på att den senaste ändringen krävde en särskild utredning, en proposition och ett utskottsbetänkande är det knappast en slump.

Så ser listan ut nu

De 13 namngivna allmänna helgdagarna 2026 är: Nyårsdagen, Trettondedag jul, Långfredagen, Påskdagen, Annandag påsk, Första maj, Kristi himmelsfärds dag, Pingstdagen, Sveriges nationaldag, Midsommardagen, Alla helgons dag, Juldagen, Annandag jul. Utöver dem är samtliga söndagar allmänna helgdagar enligt lagens första mening. Datum, veckodagar och veckonummer för varje enskild dag finns i röda dagar 2026.